Organisationen Maskrosbarn

Har du en förälder som missbrukar eller har en psykisk sjukdom? Maskrosbarn är en ideell organisation som stödjer unga som har levt eller lever i familjer där det förekommer missbruk eller psykisk sjukdom. Vi på maskrosbarn åker runt i landet och Föreläser för grund och gymnasieskolor samt för vuxna som arbetar med barn hur det är att leva i en familj där en förälder missbrukar eller psykiskt sjuk. Vi har även en stödverksamhet där unga tjejer och killar kan maila, ringa eller träffa någon av oss.

Fakta
När man lever med en förälder som missbrukar eller är psykiskt sjuk är det svårt att få hjälp. Barn till missbrukare kallas ofta "de glömda barnen" och barn till psykiskt sjuka kallas ofta "de osynliga barnen". Det känns som att många som arbetar med barn arbetar efter mottot "det som inte syns finns inte" och redan här förstår vi att problem uppstår. I dagens Sverige är det svårt att få hjälp om man inte ställer sig upp och ber om det, när man är barn till missbrukare eller psykiskt sjuk så fungerar det oftast inte så. De här barnen lever i de djupaste familjehemligheterna och har ofta själva så stora skam och skuldkänslor att de aldrig vågar berätta för någon vad som händer bakom de stänga dörrarna.

Vi har ofta fått höra "ni ser inte ut som barn till missbrukare eller psykiskt sjuka", men hur ser ett sådant barn ut? Missbruk och psykisk sjukdom drabbar alla typer av människor och samhällsklasser, det är omöjligt att måla ut en stereotyp. Ändå är det precis vad människor gör, det mest typiska är att folk fortfarande tror att man är alkoholist först när man sitter på parkbänken utanför systembolaget och att man är psykiskt sjuk när man sitter på "dårhus" och bär tvångströja. Det är 10- 15 % av barnen i en klass som lever i en familj där det förekommer missbruk eller psykisk sjukdom (notera att det är ett stort mörkertal), där med måste det då också finnas 10-15% av invånarna i Sverige som är förälder till dessa barn, och så många uteliggare har vi väl ändå inte?

Vi vill arbeta med att få bort folks attityder kring missbrukare och psykiskt sjuka, innan dess kommer deras barn aldrig våga söka hjälp. Det handlar om okunskap, och det handlar om att ingen vill ta tag i problemet och se till att all denna okunskap försvinner. Medierna skapar en bild som vi accepterar, men din granne, din bror, din mamma, din mormor eller din chef skulle mycket väl kunna vara missbrukare eller psykiskt sjuk. För det måste inte gå så långt att man tigger pengar på tunnelbanan för att de anhöriga ska lida.

Det finns alldeles för lite hjälp för barn som lever med dessa föräldrar, och frågan är varför ingen tar tag i problemet, folk som arbetar med barn vet mycket väl som de här siffrorna. Vi tror att många tycker att det är ett allt för stort problem att hanskas med, och de är stora. Det handlar om flera hundratusen barn i Sverige, och visst låter det mycket? Flera hundratusen barn, och ändå finns det bara ett trettiotal verksamheter landet över som vill hjälpa dessa. I Stockholm finns det en handfull organisationer som stödjer unga som har förälder som missbrukar och inte en ända för barn som har föräldrar som är psykiskt sjuka. Varför är det så? Är vi barn till missbrukare och psykiskt sjuka mindre värda hjälp en andra barn? Nej, men det handlar om att många av oss har alldeles för stora familjehemligheter för att våga söka hjälp, vi älskar våra föräldrar och vill inte att folk ska hata dem eller se ner på dem och eftersom det finns så lite hjälp för oss att få så tror vi att vi är ensamma.

Förstår ni då hur nertystad diskussionen är om dessa barn? Att flera hundratusentals barn som har minst två stycken i samma klass som lever i liknande familjer, känner sig ensamma och tror att ingen lever, tänker, känner eller tycker samma sak som dem? Vi vill försöka hjälpa några av de hundratusentals barn som har gått igenom samma helvete som vi själva har gjort, för vi vet att de behöver någon att prata med, vi vill tända en ny gnista i dem som redan arbetar med dessa barn och vi vill få folk att förstå hur stort detta problem är, det behövs fler maskrosbarn organisationer landet över!

Anledningen till att vi arbetar med maskrosbarn är att vi själva vet hur otroligt svårt det är att leva med en förälder med dessa problem. Vi vet hur det är att bli vuxen för fort och bli förälder åt sina föräldrar. Vi vet hur det är att gråta sig igenom nätter och vi vet hur det känns när man bara vill skrika hur dåligt man mår, men rösten bär inte, för vi har ju hemligheter i den här familjen. Vi vet hur det känns att älska och hata sin förälder och alla bergodalbanor av känslor som man behöver gå igenom. Vi vet hur det känns att acceptera och anpassa sig efter sin förälder, när hela ens egna liv blir uppätet av problemen. Men det viktigaste av allt, vi vet hur det känns att ligga ensam i sin säng och inte ha någon i hela världen att prata med, att tro att alla andra barn har perfekta liv, men inte jag.

Vår vision är att alla barn och ungdomar ska våga berätta om sina familjehemligheter och vi vill att alla barn och ungdomar ska ha någon som de kan prata med, för att leva i denna ständiga oro och inte kunna släppa det ur sig, gör att man sprängs inombords. Det är omöjligt att göra alla dessa barns föräldrar nyktra eller friska, men det viktigaste är att de inte är ensamma, att de kan dela sina hemligheter med någon som kan svara; Jag vet precis hur du känner och mena det.