Maskrosbarn är en ideell förening som stödjer ungdomar som har föräldrar som missbrukar och eller är psykiskt sjuka.

Vi är som natt o dag jag e natt o du e dag

Vi är som natt o dag jag e natt o du e dag.

Vi e som sol och regn du e sol o jag e regn.

Ja vi hjälper varandra när det behövs.

Vi är som blomman och biet.

Du e blomman o jag e biet,

vi pratar och sprider vidare både Glädje och Kärlek.

Ja vi är två av samma sort men ändå så olika.

Vi är som ljus och mörker du e ljus o jag e mörker.

Vi träffades av en slump och nu är jag fast.

/Emelie

Våga blicka framåt, så långt som din ögonvrå kan nå.

Våga blicka framåt, så långt som din ögonvrå kan nå.
Ingen har sagt att det kommer att bli lätt, men det kommer att bli
värt det.
Det är så enkelt att hamna i det förflutna, där är tryggheten,
där vill jag stanna.
Att gå ur sin trygghetscirkel är inte lätt, men när man väl testat
så blir det lättare för varje gång.
Allting har en mening, även i det oanade och det oförstådda. När
tårarna rinner ned som silke längs din sårade kind. Vart tar tårarna
vägen? De bildas till styrka. Att våga öppna sina ögon när världen
gör en blind. Att se ljuset i det mörka. Det är mod. Räck ut en
hjälpande hand så kommer någon att greppa tag i den. Att inte fastna
i det förflutna, att ta sig vidare, är styrka.
Det finns bara en utav dig, du kan förändra ditt liv, bara du, ingen
annan. När du väl gjort det så kan du flyga med dina vingar. När
dina vingar går sönder så finns det personer som kan laga dem igen.
Ingenting är omöjligt, allting är möjligt!
Trots de valen mina föräldrar valt att ta, så är det inte mina val.
Mår de dåligt så betyder inte det att jag ska må dåligt. Se
framåt, våga tro på dig själv. Våga ta plats, den platsen som du
förtjänar.
Våga uttrycka dina känslor, men släpp taget om de negativa
känslorna och fyll dig med positivt.
Det är en lång väg, men den är inte omöjlig.
Älska livet, du har bara ett.

Det värker

Det värker i mitt hjärta
Det svider i mitt bröst
Det gnager i min själ
Tårarna faller som fjädrar
Lätta, men går inte att fånga
Vinden gör så dem flyger iväg
Exakt som mina tankar gör
Ser föräldrar som älskar sina barn
mer än någonting annat
De uttalar orden jag aldrig fått höra
”Jag älskar dig”
Det svider till, det river, det blöder
Vart är mina föräldrar? Vart är ni?
Jag vill ha mina föräldrar nu
Era sjukdomar blir aldrig bättre
Ni är sjuka, jag förstår det
Ni sjunker längre in
Jag glider längre ifrån
Men det sliter, gnager och slits
i min själ
Ni lever ju, men börja leva istället
Jag saknar att ha föräldrar
Ni kommer aldrig att bli det
Blickar upp mot himlen
Torkar tårarna med vinden
Ler en liten stund åt gången.

/Celicia

En gång gick du vid min sida

En gång gick du vid min sida, torkade tårarna jag grät och lyssnade på vad jag hade att säga. Men med tiden började du jobba allt mer, efter jag väntat på dig ända till tio på kvällen så kom du hem, alltid ledsen och arg. Jag ville inte förstå, kunde inte. Du hade alltid annars vart så glad. Jag hade alltid trott att du var supermamman som skulle klara allt, men jag tog mycket fel. Mamma gick i väggen och blev psykisktsjuk. När du mådde som sämst, blev pappa oxå annorlunda, han började hata, slå och förnedra både mig och dig mamma. Du mådde ännu sämre och jag fick nog tillslut, ropade högt på hjälp men jag förblev osynlig, ingen ville eller vågade se va som hände. Ville inte höra om kaoset som utspelades mellan de fyra väggarna. Tillslut orkade jag inte med att vara osynlig och gjorde allt för att synas, blev skolans bråkigaste elev. Men det gjorde mig bara hatad, ingen ville veta av mig mer. Men en dag hände en sak som fick mig att stupa av gråt, ingen märkte nåt till en början, men senare på dan så såg en lärare hur ledsen jag var och frågade hur det var hemma. Jag blev chockad, ingen hade ju brytt sig förr.. Lite försiktigt berättade jag att om mamma och om hur jag hade det. Läraren hjälpte mig att kontakta soc som försökte hjälpa våran familj, men efter fem långa år insåg dem att det inte skulle funka så jag fick flytta runt, först till två olika jourhem och sen till familjehemmet där jag bor idag. Att mamma mår dåligt har jag försökt acceptera, vilket är svårt, alltid kommer nya hinder att ta sig genom. Men det går att ta sig igenom även om det många gånger är mycket svårt. Inget växande sker, utan strid och tårar!

/Ann-Sofie

Kaos

Jag vet inte vad jag ska göra.
Ska jag gråta? Ska jag skrika?
Ska jag skratta? Ska jag le?
Mina känslor går inte hantera
Har inte känt ett sådant här kaos
Ett kaos av alla känslor på samma gång
Vill greppa tag i en hjälpande hand
så jag inte sjunker djupare
Jag kan simma men behöver stöd
Mina vingar är fortfarande inte läkta
Det kommer ta lång tid
innan jag kan flyga ensam
Jag vill kliva ut ur mitt skal
Vara hel och glad
Vara min egna vän
Skratta och le
Jag vet att jag kan uppnå allting
För att jag vet att ingenting är omöjligt
Jag har rätten att känna mina känslor
Jag har rätten till att uttrycka dem
Jag har rätten till att ta konsekvenserna
av mina egna misstag
Jag vill flyga fritt
Fylla mina lungor med luft
Vara fri och lycklig
Snart är jag där
Då ska hålla mig fast hårt.

Celicia