Självskadebeteende

Källa: www.kuling.nu

Att skada sig själv…

Självskadebeteende är när man skadar sig själv, t.ex när man skär sig själv på armarna eller benen. Självskadebeteende är oftast en reaktion på att man mår väldigt dåligt. Det kan vara att man blivit utsatt för övergrepp, att det är bråkigt eller oroligt hemma eller att man känner sig svikna av vuxna i sin omgivning. När man skadar sig själv kan känslor av ångest minska för en stund, men oftast blir ångesten allt större efter det att man skadat sig själv.

När man skadar sig själv är det viktigt att få hjälp för att försöka att bryta detta! Det bästa rådet är att höra av dig till någon som du litar på, BUP eller någon annanstans. Om du får professionell hjälp, t ex på BUP, kan du tillsammans med din psykolog eller kurator komma underfund med vad det är som gör att du mår dåligt.Då kan du också få hjälp att hitta andra och bättre sätt att hantera jobbiga känslor, som inte innebär att man skadar sig själv!

Självmord

Källa: www.kuling.nu

Det är inte ovanligt att den som har en psykisk sjukdom har tankar på att ta sitt liv och det händer att man gör försök till att ta sitt liv.

Ett självmordsförsök gör man för att man har en outhärdligt psykisk smärta. Man står inte står ut med den längre. Känslorna är jättejobbiga och man kan inte komma på något sätt att komma ifrån dem. Tankarna fastnar bara i att ta sitt liv. De bra stunderna i livet kan man inte komma ihåg och man har slutat hoppas på något bättre. Det kan kännas som att vara i en mörk tunnel som aldrig tar slut. I det läget kan man inte tänka på hur ledsna ens anhöriga och vänner kommer att bli om man tar sitt liv.

Egentligen är det inte att dö som är det man helst vill med självmordet utan att bli fri från de svåra känslorna.  Ett självmordsförsök är alltid ett rop på hjälp. De flesta vill inte dö, de vill få slut på sitt lidande.

Berätta för någon vuxen om du förstår att Din förälder eller någon som du känner har självmordstankar. Det kan hända att de inte vill att Du ska berätta, men gör det ändå. Livet är viktigt och kom ihåg att det flesta faktiskt inte vill dö om de får hjälp.

Det är aldrig ditt fel om någon gör ett självmordsförsök eller faktiskt dör genom självmord.

Psykos

Källa: www.kuling.nu

En psykotisk person upplever att den hör och ser saker som andra människor säger att de inte gör. Man kan ha tankar och känslor om att man är förföljd. Man kan ha svårt att skilja på sina egna tankar och när andra talar till en. Det den psykotiske upplever är verkligt för honom/henne men vi andra kan inte förstå det.

Psykosen kan göra att man drar sig undan från familj och vänner och slutar att intressera sig för att sköta om sig själv eller sin bostad och sitt arbete.

En psykotisk person kan bli mycket förändrad i sitt sätt att vara.

En långvarig psykos medför ofta att förmågan att göra det man har kunnat tidigare blir sämre.

Att vara psykotisk är oftast väldigt skrämmande både för en själv och för andra. Den som är psykotisk kan ha svårt att berätta för andra om sina upplevelser. En person som drabbas av en psykossjukdom, märker ofta inte själv att den är sjuk. När man själv inte anser att man är sjuk, kallas det för att man inte har sjukdomsinsikt.

En psykos kan gå över efter några veckor eller månader. En del psykoser varar under längre tid.

Det finns olika typer av psykos. Paranoid psykos och Schizofreni är två av dem. Schizofreni är en långvarig psykos.

Personlighetsstörning

Källa: www.kuling.nu

Alla människor är olika och har olika sätt att vara på. Man har olika personligheter. När någon får en diagnos personlighetsstörning så är personens sätt att vara på mycket olikt det som är normalt.

Personer med personlighetsstörning är mycket sårbara och känsliga. Man hamnar ofta i svårigheter i livet. Då reagerar man ofta starkare på påfrestningarna än andra gör. Symtom som de man har vid depression, ångest och ätstörningar är vanligt. Man kan även få kortare psykoser.

Gemensamt för personer med personlighetsstörning är att man har svårt med kontakter med andra människor.

En person utvecklas genom det man är med om i livet. De flesta med diagnosen personlighetsstörning fungerar bättre när de blir äldre. Man brukar ha det jobbigast i 20-årsåldern och må bättre när man kommer i 30-40-årsåldern.

Det finns olika typer av personlighetsstörningar. Vi har valt att berätta om diagnoserna borderlinepersonlighetsstörning, narcissistisk personlighetsstörning och antisocial personlighetsstörning som kanske är de mest kända.

Det som är typiskt för personer som fått diagnosen borderline personlighetsstörning är att man är mycket impulsiv och att de ser tillvaron i ”svart eller vitt”. Impulsiv är man när man gör saker fort och utan att tänka sig för. Att se allt i ”svart eller vitt”, betyder att man antingen tycker allt är ”jättebra” eller så är allting ”jättedåligt”. Det finns inget ”mittemellan”. Man växlar fort mellan starka känslor. Att lätt bli väldigt arg eller ledsen är vanligt. Det kan vara svårt för personer i omgivningen och också för dem själva att förstå varför de känner på ett visst sätt. De kommer ofta i bråk med andra människor. För personerna själva är det ett problem att humöret svänger som det gör. De kan ha svårt att komma ihåg att det finns andra sätt att känna på än det som de upplever just för tillfället.

Har man en känsla lägger man ofta den på personer runt omkring sig, man säger man att det är personen intill som är t.ex arg. Det här kan var förvirrande i en familj, när man lever tillsammans.

Personer med borderlinepersonlighetsstörning är mycket känsliga för kritik och för att bli lämnade av någon. Trots det är skilsmässor vanliga, man brukar ha svårt att leva ihop med någon under en längre tid.

Att impulsivt göra sig själv illa eller försöka ta sitt eget liv är vanligt när man har diagnosen borderlinepersonlighetsstörning. Man har svårigheter med att hitta ett bra sätt att lösa problem. Att göra självmordförsök kan vara ett dåligt sätt att bli fri från ångest. Man utsätter även sig själv många gånger för farliga situationer.

Många dricker för mycket alkohol eller tar för mycket tabletter. Ångest som när man är mycket rädd och orolig är vanligt. Man får lätt depressioner. Ätstörningar är också ett vanligt problem.

Eftersom man har svårt att vara med andra människor kan man istället hitta andra sammanhang där man fungerar bra. Man kan ägna sig åt konst, djur och natur eller åt saker. En del kan ägna sig mycket åt religion.

Borderline personlighetsstörning är en vanlig diagos bland de som får psykatrisk vård. De flesta med diagnosen är kvinnor. Ett annat namn på borderline personlighetsstörning är emotionellt instabil personlighetsstörning.

En person med antisocial personlighetsstörning har svårt att ta hänsyn till andra människor. Det gör att man har svårt att ta hänsyn till sin familj och sina barn. Ofta har man svårt att kontrollera sin ilska och det finns risk för misshandel och andra övergrepp i familjen. Personer med en sådan diagnos  kan ha svårt att ta ansvar för vad de gjort. Istället skyller man på andra och känner inte egna skuldkänslor. Ibland lyder man inte de regler som finns i samhället.

Alla människor behöver bli älskade och uppskattade för det de är. Det är ett behov vi har som precis som vi behöver mat och sömn.

För en person som fått diagnosen narcissistisk personlighetsstörnings har det blivit ett problem att man har ett för stort behov av att andra människor ska visa dem uppskattning. Utan att andra ser och ständigt bekräftar dem känner de sig tomma och värdelösa. I kontakter med andra blir det i första hand viktigt att andra människor ska finnas till för dem.

Barn till föräldrar med narcissistisk personlighetsstörning blir mer till för föräldrarnas skull än för sin egen. Barnen får inte kärlek och uppskattning för sin egen skull. För att få uppskattning måste barnet göra något som föräldern mår bra av. Föräldern har svårt att se barnets egna behov.

Depression och mani

Källa: www.kuling.nu

Det finns två typer av affektiva störningar, depression och mani. När man är deprimerad är känslorna mycket tunga och ledsna. Man får svårt att  göra saker. Är man manisk är det tvärtom, man blir väldigt uppåt och överaktiv.

Om man får en depression och sedan blir manisk eller tvärtom kallas det för att man har en  bipolär eller manodepressiv sjukdom.

Alla människor kan känna sig nere och ledsna ibland. Det kan ha hänt något sorgligt eller man kan ha svårigheter i livet som man inte klarar av. Det är naturligt att sörja och ett viktigt sätt att reagera på för att kunna gå vidare i livet.  Efter en tids sorg brukar man hitta nya sätt att leva på.

Sjukdomen depression är däremot långvarig. En person som är deprimerad är mycket ledsen och trött länge. Det är mer än en naturlig reaktion på svårigheter i livet. En person kan bli deprimerad utan att det hänt något speciellt alldeles innan.

Det finns olika sorts depressioner och det finns olika sätt att reagera på. En depression kan vara lättare eller svårare. Det kan vara skillnad på hur män och  kvinnor reagerar.

Den som är riktigt djupt deprimerad kan nästan helt sluta upp att göra saker och tankarna slutar nästan att fungera. Det blir svårt att göra enkla saker som att gå upp på morgonen och tvätta sig eller att laga mat. Man orkar inte bry sig om hur det går för sina barn eller hur det går med jobbet. Det går inte att känna sig glad.

En som är deprimerad kan sluta att tycka om sig själv. Man kanske tänker att allt man har gjort är dåligt och att man aldrig kommer att klara av att göra något bra. Under tiden man är deprimerad kan man inte hoppas att livet ska bli bättre.

När man lever med en förälder som är riktigt deprimerad kan det kännas som att man själv inte finns för föräldern. Det är lätt att själv börja känna sig tung och deppig. Det är inte samma sak som att man själv är på väg att bli sjuk men man behöver prata om hur det känns och man behöver få vara med friska människor så mycket som möjligt.

En deprimerad person tänker mycket på döden. Tankarna handlar ofta om att man inte är värd att leva. Det finns risk för att man försöker att ta sitt liv.

Har Du varit med om att någon försökt att ta sitt liv, så behöver Du få hjälp med att prata om det. Det är viktigt att få hjälp att förstå det som hänt och inse att det aldrig är någon annans fel när en person försöker ta sitt liv.  Om Du känner Dig orolig för att Din förälder eller någon annan person som står Dig nära ska göra sig själv illa, behöver Du också få någon att prata med.

Den som är manisk är mycket uppvarvad och gör mycket hela tiden. Ingenting verkar omöjligt att göra för den som är manisk. Man kan tro att man är bäst i världen och kan bli mycket arg på andra om de inte hänger med på alla idéer som man har. Saker händer alldeles för fort.

Känslorna svänger fort. Ena stunden kan man vara jätteglad och den andra stunden kan man gråta häftigt. Det är svårt för alla runt omkring att hänga med och förstå vad som händer.

Man kanske inte känner att man behöver sova eller äta. Sättet att prata på kan ändra sig, så man pratar fort och ibland helt obegripligt.
Man kan bli så sjuk så man helt tappar uppfattningen om vad som är riktigt och få symtom som vid psykos

En manisk person gör ofta av med mycket pengar. Man kanske handlar ovanligt mycket kläder, köper dyra apparater eller bjuder familjen på en dyr resa. För familjen är det svårt när den maniska föräldern ”gjort bort sig” eller handlat upp alla pengar. Det är viktigt att man vet att personen gör så här för att den är sjuk.