Källa: www.kuling.nu
Alla människor är olika och har olika sätt att vara på. Man har olika personligheter. När någon får en diagnos personlighetsstörning så är personens sätt att vara på mycket olikt det som är normalt.
Personer med personlighetsstörning är mycket sårbara och känsliga. Man hamnar ofta i svårigheter i livet. Då reagerar man ofta starkare på påfrestningarna än andra gör. Symtom som de man har vid depression, ångest och ätstörningar är vanligt. Man kan även få kortare psykoser.
Gemensamt för personer med personlighetsstörning är att man har svårt med kontakter med andra människor.
En person utvecklas genom det man är med om i livet. De flesta med diagnosen personlighetsstörning fungerar bättre när de blir äldre. Man brukar ha det jobbigast i 20-årsåldern och må bättre när man kommer i 30-40-årsåldern.
Det finns olika typer av personlighetsstörningar. Vi har valt att berätta om diagnoserna borderlinepersonlighetsstörning, narcissistisk personlighetsstörning och antisocial personlighetsstörning som kanske är de mest kända.
Det som är typiskt för personer som fått diagnosen borderline personlighetsstörning är att man är mycket impulsiv och att de ser tillvaron i ”svart eller vitt”. Impulsiv är man när man gör saker fort och utan att tänka sig för. Att se allt i ”svart eller vitt”, betyder att man antingen tycker allt är ”jättebra” eller så är allting ”jättedåligt”. Det finns inget ”mittemellan”. Man växlar fort mellan starka känslor. Att lätt bli väldigt arg eller ledsen är vanligt. Det kan vara svårt för personer i omgivningen och också för dem själva att förstå varför de känner på ett visst sätt. De kommer ofta i bråk med andra människor. För personerna själva är det ett problem att humöret svänger som det gör. De kan ha svårt att komma ihåg att det finns andra sätt att känna på än det som de upplever just för tillfället.
Har man en känsla lägger man ofta den på personer runt omkring sig, man säger man att det är personen intill som är t.ex arg. Det här kan var förvirrande i en familj, när man lever tillsammans.
Personer med borderlinepersonlighetsstörning är mycket känsliga för kritik och för att bli lämnade av någon. Trots det är skilsmässor vanliga, man brukar ha svårt att leva ihop med någon under en längre tid.
Att impulsivt göra sig själv illa eller försöka ta sitt eget liv är vanligt när man har diagnosen borderlinepersonlighetsstörning. Man har svårigheter med att hitta ett bra sätt att lösa problem. Att göra självmordförsök kan vara ett dåligt sätt att bli fri från ångest. Man utsätter även sig själv många gånger för farliga situationer.
Många dricker för mycket alkohol eller tar för mycket tabletter. Ångest som när man är mycket rädd och orolig är vanligt. Man får lätt depressioner. Ätstörningar är också ett vanligt problem.
Eftersom man har svårt att vara med andra människor kan man istället hitta andra sammanhang där man fungerar bra. Man kan ägna sig åt konst, djur och natur eller åt saker. En del kan ägna sig mycket åt religion.
Borderline personlighetsstörning är en vanlig diagos bland de som får psykatrisk vård. De flesta med diagnosen är kvinnor. Ett annat namn på borderline personlighetsstörning är emotionellt instabil personlighetsstörning.
En person med antisocial personlighetsstörning har svårt att ta hänsyn till andra människor. Det gör att man har svårt att ta hänsyn till sin familj och sina barn. Ofta har man svårt att kontrollera sin ilska och det finns risk för misshandel och andra övergrepp i familjen. Personer med en sådan diagnos kan ha svårt att ta ansvar för vad de gjort. Istället skyller man på andra och känner inte egna skuldkänslor. Ibland lyder man inte de regler som finns i samhället.
Alla människor behöver bli älskade och uppskattade för det de är. Det är ett behov vi har som precis som vi behöver mat och sömn.
För en person som fått diagnosen narcissistisk personlighetsstörnings har det blivit ett problem att man har ett för stort behov av att andra människor ska visa dem uppskattning. Utan att andra ser och ständigt bekräftar dem känner de sig tomma och värdelösa. I kontakter med andra blir det i första hand viktigt att andra människor ska finnas till för dem.
Barn till föräldrar med narcissistisk personlighetsstörning blir mer till för föräldrarnas skull än för sin egen. Barnen får inte kärlek och uppskattning för sin egen skull. För att få uppskattning måste barnet göra något som föräldern mår bra av. Föräldern har svårt att se barnets egna behov.